klagomoln

År tvåtusennio har inte varit en dans på rosor! Jag har många gånger tryckt ner mig in till mörkret och tyckt att livet varit piss. För många gånger.
Nu det sista har jag sett på livet med posetiva ögon. Klättrat upp igen. Tyckt jag varit en smula bra. En ganska stor smula. För varför trycka ner sig själv när man kan, kan vara så mycket bättre. Bevisa det.
Men kanske jag också behövde en pause. Vara för mig själv. Jag har växt så mycket av de saker som hänt.

Det jag är mest stolt över är mina betyg! När de kom hem i ett stort kuvert tog mitt hjärta ett skutt. Och den där känslan när föräldrarna blir så stolta över sitt barn, mig! Jag är värd det. Absolut.

Nu passar det utmärkt med ett nytt år! Ett nytt decennium. Då jag lyckats jobba upp mig, sökt mig tillbaks till mina underbara vänner.
Detta året kommer jag vara stark igen. Det känns mycket bra.

Hoppas ni mår bra, för det gör jag. Pussar och ett gott nytt år!

Nu ska jag i alla fall lämna mitt sura pch deprimerade liv bakom mig. För det var inte så kul. Så jag vill nu se posetivt framåt. För jag vet att jag klarar det! Inget eller inga kommer kunna trycka ner mig längre. Jag är stark. Och jag vet det. Så säg hej till mitt nya/gamla jag och säg good bye till mitt svarta inre, ÄNTLIGEN!
pussar

Vad vill världen få ut av mig? Dem hoppar på mig för att sedan... vad? Ni gör det bara värre. Ni vet ingenting.

FUCK. Varför ska allt vara så jävla jobbigt när det kan vara så enkelt!? Både med kärlek och vänskap! Flickan som pratar bakom ryggen och ger en tunga ord genom skärmarna. Killen som man så gärna vill ha men inte riktigt kommer åt. Pojken som håller i någon annans hand. Pojken som man tror kollar på en men som egentligen kollar snett brevid. Flickan som man vill smälla till så hårt som möjligt. Den flickan glädjer sig åt att göra andra illa.

Tänk vad mycket annat man kan göra istället för att plugga so. -Lina S. bild&min bild.

Lyssnar om och om på Beethovens skiva. Fråga mig inte varför. Den är bara trygg.

A drug for loneliness?