klagomoln

FUCK JÄVLA ÄCKLEN. orkar inte.

Jag är fet hihhihihihihi. Orkar inte ta bort mitt arma fett hihihihihihi.

p.s - tror min kära pojkvän kanske varit lite otrogen, såg ett sms, frågan är bara hur tar man upp en sådan sak i ett perfa förhållande? keeeeewl

jag vill ha en bästa killkompis. jag vill ha ett fint tjejgäng som är som malins gäng. jag vill ha ha ha.

jag är svartsjuk. Le noir moi va bien.

Vad är det för fel på mig? Det verkar som att jag inte kan kommunicera med nya männsikor längre. Bara med mina dammiga, fina vänner, min pojkvän, min bror (+resten av släkten förstås) och Tove. Det funkar inte längre. Jag kan aldrig "komma på" något att säga. Och så ska det ju absolut inte vara. Jag vill vara rolig, charmig och trevlig. Sådär så att alla från festen dagen före lägger till mig som deras vän och kommer ihåg mitt namn.
Och jag vill inte vara den som är i bakgrunden i den nya klassen. Inte den som alla kollar sist på när den pratar med flera på en gång. Kanske inte ens lägger blicken på en. Känns som att jag sjunker längre och längre ner.
Håller jag på att bli osynlig? Flickan som alltid stod i centrum. Borta.
Som igår på den där festen. Det var folk överallt. Men jag kände mig så ensam. Jag hatar det. HATAR DET. Dör snart. Det gör det inte bättre att min pojkvän kallade mig för hans ex namn när jag låg i hans famn. Hans ex som jag drömmer mardrömmar om.

Tack för det underbara livet. Hej. 429 fuck

Kaffe och cigg på altanen. Underbart.

Jag äcklas av synen av gamla, hängiga människor med ciggen i munnen. Blickar som är tomma. Som ångrar livet. Som ångrar valen i sina liv. Och av äckliga ungdommsgäng med varannan röckunge. Men de fagra flickorna och pojkarna med röken ringlande ur deras röda läppar. Varför är det så vackert?

Måste skärpa mig. Ska jag verkligen förgifta de enda lungor jag har. Ska jag göra min insida svartare än vad den redan är?

det blev du.

- det skulle va du. Eller? Jag vet inte om jag kan fortsätta utan mening, utan innehåll. Vad menade du när du sa det du sa till mig igår? Igår när du hade tio stark öl i ditt system. Jag vet aldrig något om något, är en förvirrad liten människa placerad i landet fullt med granar och sprit. Jag är rädd att jag alltid måste ha någon som leder mig rätt. Även fast jag är en av de "starka". Men vill jag vara stark när det gäller kärlek som jag är stark i livet. Men jag är svag. Så jävla svag. Man skulle kunna knäcka mig direkt, du skulle kunna knäcka mig. Du knäcker mig redan. Varför inte bryta av mig helt?

stod lutad mot räcket och lyssnade med hela hjärtat på denna fantastiska kvinna. Vilken röst!


jag skavde av skinnet och det brände som lågor. Men när jag tänkte ditt namn om och om igen övervann jag den fysiska smärtan med den smärtan jag har inombords.

Nä, nu får jag ge mig! Det var en sommarflirt på.. tre dagar? Vafan. Jag måste göra något nu.. vad!? Inget känns kul längre. Känns inte som om jag kommer att kunna hitta någon lika underbar som dig. Det kommer gå över. Men vill inte att det ska gå över. Eller vill jag?

xxx

Kents konsert var sä jävla ap fin!

Nu är jag hemma från det bästa som har hänt mig. Sexton år, lycklig men ändå uppriven inombords. Jag har varit onykter i fyra dagar. Träffade den snyggaste guden i världen. Gick runt med honom lycklig som fan överallt. Nu är han borta. Igår kunde jag inte somna, mitt hjärta gjorde så ont. Men jag ska bara se det som ngt bra. Han fick mig att förstå mig på kärlekens.. fucking magi. Förstod aldrig varför han ville vara bara med mig. Förstod intem brydde mig inte, för så var det.

Hej.

jag har precis nekat personen som älskar mig. Jag vill spy, röka, dricka mig redlös i mina föräldrars barskåp. Jag vill göra mig själv illa. Jag mår illa. Jag kommer spy.

How nice? Oreos 4-life. for life. för livet. pour la vie.

sökte på dark poems på google idag. 8 420 000 resultat fyllt med hat. jag vill ha en bok med nattsvarta pärmar om liv och död.

har fått/köpt tre väskor inom en vecka, great.. ska dricka mig full i nattens mörka skuggor, skratta av giftet som cirkulerar i mitt blod. rökringar i nattens kalla luft. glömma honom. glömma att göra honom illa. för det är vad jag gör. jag river hans hjärta. vill inte. måste.
färga håret svartbrunt. lägga mig på gräset, trycka huvudet mot de svala stråna.

Var hälsad! Tänka sig. Denna bloggen ligger kvar och ruttnar med allt annat här i världen. Underbart. Jag har det rätt cp just nu. Det är sommarlov och jag sitter fast med en pojke jag inte vet vad jag känner för. Ve och fasa. Det är inte bra och det är inte dåligt. Börjar tappa känslorna för allt. På avslutningen kände jag bara: No, this isn't right. det ska inte bli något mellan oss två. Vi beter oss som att vi är i ett förhållande, men har inte snackat om the labels än. Jag kanske inte vill ens. Vill inte göra pojken deppig, blir han det om jag drar ut på det så mycket? Skönt att ingen fattar det jag skriver nu. Jag bara skriver. Lovely. Han har i alla fall kommit att bli en av mina närmsta vänner. Vi har micket (med i) roligt tillsammans. Men har inte kännt de djupa känslorna än. Och så säger min kloke broder att man inte ska gå in i förhållanden. Nämnde lute i smyg att : hohoh tänka sig att vi blev kk's with benefits heheh. Då blev han tyst. Okej. Gött nu har jag blivit bitch också. Ska gå och knapra piller nu. Har inga piller men gör det ändå.

+++ har klarat av att börja äta kyckling igen. Snart kanske jag går över till de tunga grejerna. Ehhhhhhh eheh.

ibland kommer hatet upp i bakhuvudet, men för det mesta ser jag dig inte längre.

För två år sedan satt jag hemma och var rädd för att berätta för mamma att jag mådde illa av kött. Vet inte varför men visste inte hur hon skulle reagera på det. Skulle jag vara en börda? Jag var ju trots allt bara tretton (in på det fjortonde året). Mina tankar låg endast på det. Jag kunde inte äta det längre då tankarna hade borrat in sig längre och längre in. Jag berättade det en kväll efter några veckor innan köttgrytan som stod på bordet. Det blev mest ett okej och har du tänkt länge på det? Det hade jag såklart. Nu efter två år har mina vanor inte ändrats nästan, bara slängt på en quornfilé när det blev kött hemma. Fick godare mat i skolan osv. jag mår inte illa av tanken att äta kött längre. Han vant av mig från att ens äta det. Frågan är, är jag redo för kött igen? Jag vet inte hur det skulle vara att äta det. Förr fick hag alltid upp bilder från slakthusen. Hatar ordet slakt. Men nu när jag försöker tänka på det igen får jag inte samma känslor. Och tänk så mycket lättare det skulle bli i livet när jag reser osv. Men att börka om på nytt? Att berätta igen. Inga svårigheter att berätta antar jag. Men att vänja mig? Detta har legat i mitt bakhuvud ganska länge nu. Tänkte prata med mamma om det. kanske testa? Det får nog bli så ja.

Varje gång jag läser mitt horoskop, vågen, blir jag nästan lite skrämd. För de stämmer nästan varje gång! Någon som känner igen sig ?

Idag började jag dagen med en timme tennis. Det känns alltid så mycket bättre när man har tränat. Nu är jag på båda benen igen!
Man blir oftast lättare känslosam när man suttit hemma hela dagen och inte gjort någonting. Och saken blir inte bättre när några av sina närmaste börjar hacka på en. Nej, det kändes inte som en jätte bra start. Men starten kan komma när som helst! Som idag. Passar mig utmärkt. Det är nog väldigt viktigt för mig att enbart koncentrera sig på det posetiva. Och alla möjligheter!
Jo detta med mitt horoskop. Just där stod det att jag kan få det lite jobbigt i början, men sedan lossnar det. Det känns som det! Och att sommaren kommer bli mycket bra osv. Visst är det lite löjligt, då jag inte är en sådan person som tror på saker som dessa. Men det gör inget. Tror nästan att det är bra. Puss

jag grät första dagen på året. jag är för lätt att knäcka.

År tvåtusennio har inte varit en dans på rosor! Jag har många gånger tryckt ner mig in till mörkret och tyckt att livet varit piss. För många gånger.
Nu det sista har jag sett på livet med posetiva ögon. Klättrat upp igen. Tyckt jag varit en smula bra. En ganska stor smula. För varför trycka ner sig själv när man kan, kan vara så mycket bättre. Bevisa det.
Men kanske jag också behövde en pause. Vara för mig själv. Jag har växt så mycket av de saker som hänt.

Det jag är mest stolt över är mina betyg! När de kom hem i ett stort kuvert tog mitt hjärta ett skutt. Och den där känslan när föräldrarna blir så stolta över sitt barn, mig! Jag är värd det. Absolut.

Nu passar det utmärkt med ett nytt år! Ett nytt decennium. Då jag lyckats jobba upp mig, sökt mig tillbaks till mina underbara vänner.
Detta året kommer jag vara stark igen. Det känns mycket bra.

Hoppas ni mår bra, för det gör jag. Pussar och ett gott nytt år!

Nu ska jag i alla fall lämna mitt sura pch deprimerade liv bakom mig. För det var inte så kul. Så jag vill nu se posetivt framåt. För jag vet att jag klarar det! Inget eller inga kommer kunna trycka ner mig längre. Jag är stark. Och jag vet det. Så säg hej till mitt nya/gamla jag och säg good bye till mitt svarta inre, ÄNTLIGEN!
pussar