klagomoln

kent&lykke in my ears.

Idag har jag och min moder varit på Guys and dolls. Vilken maffig musikal! Den utspelades i 50-talets New York. Kläderna var super läckra. Vi kollade in mammas gamla skolkompis som hade en rätt stor roll. Kul, kul.
3 timmar med sång, dans och teater. Trevligt värre!
Innan det var vi på julmarknad och fikade. Drack något blommigt te och åt en damsugare. Bra uppvärmning.

Igår kom Linnea till my place och skakade rumpan till julmusik som dånade i hela huset. Drack glögg (julmust, hrmm) med russin och åt pepparkakor. Skönt med vänner.

Jag tror jag är i mitten av någon deppression tid just nu. Ingenting känns kul. Jag får helt enkelt ta saken i egna händer och lyfta på asset! Har ändå inget att förlora. Kan ta upp kontakten med folk. Måla. Dansa till bra musik. Dricka oboy utan socker, bara för att. Flytta runt saker i mitt rum. Sy. Ja, det finns massor av saker. Det gäller bara att orka och göra något åt saken.
Jag är trött på alla cp männsikor här i världen! We should kill them. Yes we should.
Jo det är så här att jag har varit fast med en männsika i hela mitt liv. en människa man absolut inte kan förstå sig på! En människa jag kan ha super kul med, men också hata så otroligt mycket. Och jag kan inte göra något åt det. Sitter fast. Hon är inte elak på något sätt, utan otroligt störande! Och det är något man kan säga till en person man känt så länge och ja.. det är komplicerat. Går inte att säga: måste du alltid ställa dig bredvid mig när vi är flera. Bara prata med mig. Tro att jag ska rikta hela mitt intresse enbart till dig när vi är flera osv.. Nope. Funkar inte. Ja, ja, om jag slutar tänka på det (försöka) och inte bryr mig om det så kan det ju kännas bättre. Puss