janssonsfrestelse



Jag äcklas av synen av gamla, hängiga människor med ciggen i munnen. Blickar som är tomma. Som ångrar livet. Som ångrar valen i sina liv. Och av äckliga ungdommsgäng med varannan röckunge. Men de fagra flickorna och pojkarna med röken ringlande ur deras röda läppar. Varför är det så vackert?

Måste skärpa mig. Ska jag verkligen förgifta de enda lungor jag har. Ska jag göra min insida svartare än vad den redan är?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0