Kött


För två år sedan satt jag hemma och var rädd för att berätta för mamma att jag mådde illa av kött. Vet inte varför men visste inte hur hon skulle reagera på det. Skulle jag vara en börda? Jag var ju trots allt bara tretton (in på det fjortonde året). Mina tankar låg endast på det. Jag kunde inte äta det längre då tankarna hade borrat in sig längre och längre in. Jag berättade det en kväll efter några veckor innan köttgrytan som stod på bordet. Det blev mest ett okej och har du tänkt länge på det? Det hade jag såklart. Nu efter två år har mina vanor inte ändrats nästan, bara slängt på en quornfilé när det blev kött hemma. Fick godare mat i skolan osv. jag mår inte illa av tanken att äta kött längre. Han vant av mig från att ens äta det. Frågan är, är jag redo för kött igen? Jag vet inte hur det skulle vara att äta det. Förr fick hag alltid upp bilder från slakthusen. Hatar ordet slakt. Men nu när jag försöker tänka på det igen får jag inte samma känslor. Och tänk så mycket lättare det skulle bli i livet när jag reser osv. Men att börka om på nytt? Att berätta igen. Inga svårigheter att berätta antar jag. Men att vänja mig? Detta har legat i mitt bakhuvud ganska länge nu. Tänkte prata med mamma om det. kanske testa? Det får nog bli så ja.

Framtiden



Varje gång jag läser mitt horoskop, vågen, blir jag nästan lite skrämd. För de stämmer nästan varje gång! Någon som känner igen sig ?

Idag började jag dagen med en timme tennis. Det känns alltid så mycket bättre när man har tränat. Nu är jag på båda benen igen!
Man blir oftast lättare känslosam när man suttit hemma hela dagen och inte gjort någonting. Och saken blir inte bättre när några av sina närmaste börjar hacka på en. Nej, det kändes inte som en jätte bra start. Men starten kan komma när som helst! Som idag. Passar mig utmärkt. Det är nog väldigt viktigt för mig att enbart koncentrera sig på det posetiva. Och alla möjligheter!
Jo detta med mitt horoskop. Just där stod det att jag kan få det lite jobbigt i början, men sedan lossnar det. Det känns som det! Och att sommaren kommer bli mycket bra osv. Visst är det lite löjligt, då jag inte är en sådan person som tror på saker som dessa. Men det gör inget. Tror nästan att det är bra. Puss

-

jag grät första dagen på året. jag är för lätt att knäcka.

RSS 2.0